Som introvert behöver jag stillhet och tid.
Det här året har varit förändringarnas år. I början av året kände jag en viss bävan inför alla kommande förändringar, men även förväntan. Förändring kan vara väldigt vitaliserande. Men om det blir för mycket kan det också vara utmattande.
Som introvert har jag lärt mig att jag behöver stillhet och tid. För mycket stimulans och för mycket tidspress dränerar mig. Det tar tid för mig att bearbeta intryck och känslor. Tid och rum att bara vara. När jag målar kommer jag in i ett superfokus där jag blir stilla, och tid och rum försvinner.
Just nu är jag på vårt landställe och vilar upp mig. Stället är nytt för oss i år och vi har många idéer och planer. Men just nu, eftersom det är så mycket annat att ta tag i, så får allt detta vänta. Vi ska ge det tid. Vi ska ge oss tid. Här är så stilla och tyst att man nästan kan höra månens gång. Igår kväll, i skymningen, gick vi ned till Skatudden och bara ställde oss på klipporna och tog in stunden. En bit bort kom en svanfamilj simmandes mot oss. Hanen längst fram med familjen bakom i en pilformad formation. När de bröt det mörka vattnet bildades en yta av silver bakom dem där himlen reflekterades. Precis när de passerar oss börjar två av ungarna trumpeta. Då hör vi ett trumpetande svar långt bakifrån. En av ungarna har simmat iväg på eget äventyr, men när den hör sina syskon kalla simmar den för allt den kan för att hinna ikapp familjen. Svanfamiljen simmar vidare och himlen börjar skymma i rosa och orange.
Det här vill jag måla. Inte svanarna i sig, inte den färgsprakande himlen. Men stunden. Upplevelsen av stillhet. Upplevelsen av att vara i nuet och del av naturen och universum. Allt är precis som det ska vara.
När jag hittar rätt i mitt målande är det precis så det känns.
Förändringens år kommer förhoppningsvis leda till mer stillhet och tid. Mer tid för återhämtning, mer tid att leva ett kreativt liv med min man. Vi ska snart flytta till en ny lägenhet, inte särskilt långt bort från där vi bor nu. Billigare och med större rum för oss båda – ateljé och musikstudio. Mamma som äntligen fått flytta till ett demensboende. Att göra sig av med hennes hem har varit en stor ansträngning. En sorgeprocess också. Och så landet. Vår gåva till oss själva. Min plats för stillhet och inspiration.
Nästa år blir lite av en nystart. Jag kommer att ha mer tid, plats och energi för konsten. I år har jag sugit upp stunder av stillhet som om det vore medicin. Medicin för själen. Nästa år ska det få komma ut som konst.